Last Updated on april 12, 2024 by Håkan Samuelsson
Räntefonder har generellt sett låg risk jämfört med aktiefonder, aktier och andra investeringsalternativ. Detta eftersom de främst är beroende av utvecklingen på räntemarknaden – vilken är en betydligt mindre volatil marknad än den traditionella börsen. Viktigt att känna till är dock att det finns olika typer av räntefonder, och att dessa är förenade med olika risknivåer.
Lägst risk: Korta räntefonder
Korträntefonder investerar endast i räntebärande värdepapper med löptider som understiger 1 år. Dessa är i regel statsskuldväxlar utgivna av Riksgälden. Korträntefonder följer den korta marknadsräntan mycket nära och har som mål att ge avkastning i enlighet med den räntan, alternativt se till att du får tillbaka din ursprungliga investering.
Givet de mycket korta löptiderna samt att staten är en trygg aktör att låna ut pengar till, är korträntefonder det minst riskfyllda investeringsalternativet efter sparkonto med insättningsgaranti. Låg risk betyder emellertid också låg avkastning, varför dessa lämpar sig bästa för kortsiktigt sparande.
Exempel på korta räntefonder:
Medelrisk: Långa räntefonder
Långräntefonder placerar sina pengar i räntepapper med löptider från 1 år upp till 30 år. Dessa räntepapper – så kallade obligationer – kan ges ut av såväl staten som bostadsinstitut, kommuner och företag. Långräntefonder är särskilt känsliga för räntejusteringar, varför de kan stiga mycket i värde när räntan sänks – men också sjunka mycket när räntan höjs. Allra mest påverkas de med längst löptider, varför risken ökar ju längre löptid räntepappret har.
Läs gärna också: Hur skapas avkastningen i räntefonder?
Exempel på långa räntefonder:
Hög risk: Företagsobligationsfonder
Företagsobligationsfonder faller egentligen under kategorin långräntefonder eftersom skuldsedlarna som köps i regel har löptider om 1-5 år. Företagsobligationer – alltså skuldsedlar utgivna av företag – skiljer sig emellertid från vanliga skuldsedlar, exempelvis statliga, genom att de inte bara påverkas av räntejusteringar – utan i allra högsta grad också av det distribuerande företagets ekonomiska status och utveckling.
Företagsobligationsfonder delas in i två kategorier utifrån risknivån på de företag de investerar i; Investment Grade och High Yield. Till Investment Grade hör företag med god ekonomi och högt kreditbetyg, och till High Yield räknas företag med sämre ekonomi och lägre kreditbetyg.
Ska man investera i fonder som köper företagsobligationer är det viktigt att veta skillnaden mellan Investment Grade och High Yield, eftersom företag med lågt kreditbetyg förstås innebär en högre risk. Företagsobligationsfonder är sett till både risknivå och historisk avkastning att betrakta som ett mellanting mellan räntefonder och aktiefonder.
Exempel på företagsobligationsfonder:
OBS: Gällande risknivå är det också viktigt att skilja på svenska och utländska fonder. Investeringar i utländska fonder kan nämligen påverkas mycket i värde av valutakursförändringar – både positivt och negativt. Är man inte insatt i valutamarknaden rekommenderas därför ofta fonder som är valutasäkrade, vilket innebär att kapitalet är skyddat mot kursförluster (men även vinster).