Last Updated on april 12, 2024 by Håkan Samuelsson
Värdet på räntefonder går, i motsats till vad många kanske tror, faktiskt upp när marknadsräntan går ner. Det hela kan låta ologiskt och kännas knepigt att förstå, men det finns en bra förklaring. Korta och långa räntefonder påverkas emellertid olika mycket av räntejusteringar, vilket man bör känna till innan man börjar investera.
Detta händer med räntefonder när räntan går ner – och så fungerar det
Varför räntefonder stiger i värde när räntan sjunker (och sjunker i värde när räntan stiger) kan enklast förklaras med efterfrågan. Vid en sänkning av marknadsräntan sjunker också räntorna – eller kupongerna – på nya obligationer och statsskuldväxlar. Alltså de räntebärande värdepapper (lån) som kommer ges ut efter räntesänkningen. Förutsatt att allt annat är lika, innebär lägre ränta/kupong att investerarna får tillbaka mindre pengar i avkastning.
När detta sker blir samtidigt de värdepapper som gavs ut före sänkningen, och som således har en högre kupongränta, mer attraktiva. Investerare vill förstås hellre köpa räntepapper/fonder som ger mer avkastning till samma pris – varför efterfrågan och således värdet på befintliga räntepapper och räntefonder ökar. Ska nya räntepapper bli lika eftertraktade måste priset på dem sänkas.
Förhållandet mellan räntejusteringar och räntefonders utveckling brukar liknas vid en gungbräda. Ju längre löptid räntepappren i räntefonden har, desto större är alltså risken att räntehöjningar får stor negativ effekt. Viktigt att känna till är också att det inte bara är räntorna som påverkar räntefonders utveckling. Flera faktorer spelar in – bland annat inflation, konjunktur och valutakurs.
Långa räntefonder påverkas mest
Förändringar i marknadsräntan märks särskilt tydligt på de långa räntefonderna, medan påverkan på de korta räntefonderna i regel endast blir mycket marginell på grund av den tidsmässigt snäva exponeringen mot marknaden. Orsaken till detta är skillnaderna i löptider.
Eftersom en lång räntefond investerar i obligationer med en längre löptid om 5,10 eller 20 år (även 30 år är vanligt), har den god tid på sig att både öka och minska i värde ganska rejält (obligation är ett annat ord för räntepapper med lång löptid). Det är svårare att förutse förändringar långt fram i tiden. Just därför är pengarna i långräntefonder exponerade för högre risk – men har mer och bättre avkastningspotential på lång sikt.
Viktigt att poängtera är att även om det är mer riskfyllt att investera i långa räntefonder än korta, är långa räntefonder fortfarande väldigt mycket mindre riskfyllda än aktier och många andra instrument. Långräntefonder är således ett bättre alternativ om du vill ha låg eller mellanlåg risk (undantaget företagsobligationer, i synnerhet de utgivna av mindre kreditvärdiga företag).
Ett exempel på en av de mest populära långräntefonderna i Sverige är AMF Räntefond Lång.
Mindre effekt på korta räntefonder
En kort räntefond investerar bara i räntepapper med duration på 3-12 månader, ofta statsskuldväxlar utgivna av svenska staten. De korta löptiderna ger fonden låg risk, men också mycket låg eller ingen avkastning. En korträntefond påverkas inte lika positivt av sjunkande räntor som en långräntefond – helt enkelt för att löptiderna är för snäva för att någon stor effekt ska hinna ske. Avkastningen blir således inte lika bra. Detta i kombination med den låga risken gör en att kort räntefond främst är ett lämpligt sätt att spara kortsiktigt.
Genom att ta del av ytterligare bra information och matnyttiga artiklar här på räntefonder.nu, kan du lära dig ännu mer om räntefonder och sparande i räntefonder.